Nu har jag redigerat en bok, satt två och korrläst fem. Äntligen klar med alla brådskande jobb! Egentligen borde jag kanske ta lite ledigt idag, men jag är så himla skrivsugen så jag sätter mig nog och börjar med den nya omarbetningen av deckarmanuset. Det känns lyxigt värre!
Jag tog ledigt från alla manushögar igår och gick på Augustgalan. Ur mitt perspektiv var det en lyckad kväll, eftersom jag jobbat med en av vinnarna. Men det är alltid med lite blandade känslor jag går från den typen av evenemang. En syltfläck på en vit linneduk, det är så jag upplever mig själv när jag försöker mingla. Så nu ska jag återigen koncentrera mig på arbetet i stället, då brukar jag i alla fall känna att jag vet vad jag håller på med. Det gäller bara att jobba sig tillbaka till den känslan.
Det känns som om jag behöver en nödbroms. Jag har varit så upptagen av omarbetningen av deckarmanuset, att övriga jobb fått vänta. Nu kan de inte vänta längre. Jag har så mycket att göra att jag inte vet hur jag ska hinna med. Det blir till att jobba stenhårt närmsta par veckorna för att försöka få klart i tid. Konsekvens: det kommer nog bli lite sisådär med bloggandet under tiden.
I går blev jag äntligen klar med omarbetningen av deckarmanuset. Dock för sent för att orka fira, så det blir kanske ett glas vin i kväll i stället. Passade även på att slänga in manuset i formgivningsprogrammet (som redaktör sätter man numera även böckerna rätt ofta), och insåg att jag faktiskt har 250 boksidor. Dock vet jag redan nu saker som behöver förbättras: poliserna, gestaltningen och slutet där det går alldeles för fort. Men det får bli senare. Nu får manuset ligga några veckor, medan jag jobbar med annat.
Jag börjar närma mig slutet på den här omarbetningen av deckarmanuset. Just nu känns det som om jag är på rätt väg, som om jag lyckats föra in väldigt många förbättringar, som om idén håller. Men jag anar hur det kommer kännas imorgon: som om jag borde slänga allt i papperskorgen för att det inte finns en chans att det kommer bli något av projektet. Detta ständiga pendlande ... Varför kan inte manuset alltid kännas lika bra?
Jag tittade på Brideshead Revisited (En förlorad värld) i går, filmen. Och om det är någon som funderar på att se filmen, och som inte har sett teveserien: Gör inte det, välj teveserien istället! Jag köpte den på dvd för inte så länge sen, och den är så otroligt mycket bättre. Allt är så förenklat i filmen; av nödvändighet till viss del, men inte bara. Fokus är mycket tråkigt förflyttat till en vanlig kärlekshistoria. Teveserien har en helt annan komplexitet, karaktärerna är oändligt intressantare (inte bara för att de får tid att utvecklas där). Jeremy Irons går inte att tävla med!
Jag var sugen på att läsa en gammal deckarklassiker, och det blev Raymond Chandlers The Big Sleep från 1939. Jag har inte läst något av honom tidigare, och en person rekommenderade den som rätt okej ändå, övriga böcker gav han inte så mycket för. Och jag är beredd att hålla med. Helt okej, men inte mer. Boken är Chandlers första och i den kallas privatdetektiven Philip Marlowe in för att en gammal sjuklig miljardär blir utpressad. Det miljardären egentligen är bekymrad över är dock svärsonen som försvann, gift med den ena av de två betydligt yngre döttrarna som inte har någon vidare ordning på sina liv. Utpressningen och den försvunna svärsonen visar sig sen hänga ihop, och blandas med ingredienser som pornografi och gambling. Jag tyckte de första tre kapitlen var riktigt bra, hur karaktärerna etablerades - och gillade också den avskalade lite hårda stilen. Dock tyckte jag inte att intrigen höll ihop. Ibland var jag tvungen att bläddra bakåt för att jag inte hängde med, och då blev det ju inte särskilt spännande. Bladvändaren inverterad. Måste ändå säga att historien knöts ihop rätt bra i det sista kapitlet. Men vill man läsa en gammal amerikansk deckarklassiker, så rekommenderar jag mycket hellre exempelvis Jim Thompsons The Grifters eller The Killer Inside Me.
I går orkade jag faktiskt titta på Criminal Minds. Det är en favorit när det gäller krimserier på teve. Jag gillar fokusen på beteendeanalys, och så är det bra karaktärer. Särskilt den übersmarte nörden, Spencer Reid. Dock blir det inte så ofta nuförtiden. Sånt som börjar vid klockan nio går numera under benämningen nattbio här hemma. (Ja, jag har en småtting.) Med tanke på hur många avsnitt jag missat borde jag skaffa serien på dvd istället.
Jag är SÅ trött på mitt förlag. Min andra bok skulle egentligen vara ute redan, men det skjuts fram hela tiden. Just nu känns det inte som om det finns en chans att den kommer i höst, vad förlaget än påstår. När jag hör av mig får jag mest höra om alla andra fantastiska böcker som förlaget varit upptaget med, som orsak till förseningen. Gör ju inte att man känner sig prioriterad direkt. Får väl hoppas på våren då.
